Jag tror jag börjar bli lite för egoistisk och stolt. Nej, det är inte någon fläng av jantelag som drabbat mig, utan snarare en ny insyn om mig själv. På något sätt känns det som jag inte kan skriva om andra längre, inte för att jag tycker andra människor är tråkiga utan mer för att jag inte längre riktigt kan sätta mig in i deras känslor.
Jag behöver tid att tänka, tid för förändring.
Ge mig ett extrea jullov, tack så väldigt mycket(?).
Men nej, det kan de ju inte tänka sig för Idag började skolan igen och jag fick tillbaka första delen av min projektbok från svenska läraren. Jag fick några snabba ord om att jag var jätteduktig, men inte en ända kommentar om det jag skrivit, inte ens en reaktion på berättelsen. Bara små rättningar lite här och var, och det är inget fel med det. Att redan nu, hitta slarvfelen är ju bara toppen, men att inte få den minsta respons på sin text är mindre roligt. Vaddå, jag är duktig? Är det mitt språk som är bra, eller är berättelsen bra och intressant?
Jag förstår inte,
snälla någon förklara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar